Pendeltågens historia i Sverige sträcker sig tillbaka till de tidiga järnvägsprojekten på 1800-talet, men det var först efter andra världskriget som en dedikerad pendeltågstrafik började ta form. Dessa tidiga tåg var avgörande för att möjliggöra för stadsarbetare att bo i förorter medan de arbetade i stadskärnorna.
På 1960-talet, som svar på det ökade bostadsbyggandet och den växande bilismen, infördes flera nya pendeltågslinjer i de större städerna, särskilt runt Stockholm, Göteborg och Malmö. Infrastrukturen förbättrades gradvis med nya spår, stationer och broar som specifikt byggdes för att stödja den ökande pendeltågsresandet.
Under 1970- och 1980-talen genomgick pendeltågstrafiken en ytterligare utveckling med introduktionen av mer avancerade och bekvämare tåg som kunde transportera fler passagerare snabbare och effektivare. Detta var även en tid då betydande framsteg gjordes i elektrifieringen av järnvägslinjer, vilket förbättrade både miljöpåverkan och driftseffektivitet.